tag:blogger.com,1999:blog-56737749034453621112012-02-10T10:54:57.958+01:00Anhörig borderline? Denna blogg handlar mest om de problem de anhöriga har med en borderline, hur kan vi möta dem, hur kan vi stödja och hur kan vi sätta gränser. Skall man bryta upp eller stanna kvar i en ohållbar relation. Hur lär man sig stå upprätt i stormen?Peter Midasnoreply@blogger.comBlogger2531100tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-15844622741705206002012-02-05T11:21:00.002+01:002012-02-05T11:35:56.531+01:00

Jag Googlade på rubriken ovan och fick väldigt lite svar. På andra plats kom Mänskliga möten där jag skrivit enligt länken här: Ekonomiskt utnyttjad? . Varför skrivs det så lite om detta.Eftersom jag varken är feminist eller mansgris, utan 100 % humanist anser jag att det borde debatteras lika mycket som annat utnyttjande. Det är inte PC, Political Correct, att skriva om kvinnor som utnyttjar män

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-27327967803828182172012-02-03T18:48:00.002+01:002012-02-03T18:51:11.201+01:00

Jag får ibland förfrågningar om att ge ut denna blogg som bok. Jag vet inte om det är en bra idé, därför kära läsare vill jag för en gångs skull har er hjälp med att besvara enkäten här till vänster.Tack för din åsikt!!! Jag lovar inte att jag följer enkätsvaren!!!

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-83737036843363893142012-02-01T07:49:00.002+01:002012-02-01T08:11:48.493+01:00

Regeringen vill avsätta mer pengar till preventivt arbete mot kvinnomisshandel. Allt, exakt allt handlar om kvinnor. Det är dags för en DO-anmälan! Vi som läser och skriver på denna blogg vet enormt väl att även män blir mishandlade fruktansvärt illa. Ofta av kvinnor med borderline. Övervägande delen av de som är borderline är kvinnor, uppskattningsvis 70 %. Man kan då dra slutsatsen att cirka 70

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-40274736334611691192012-01-31T21:25:00.003+01:002012-01-31T21:32:29.158+01:00

Bra inlägg från en bra blogg BORDER-FUCKING-LINE Även ensamheten påverkar anhöriga. Ofta är ensamheten självvald, även om det inte är ett medvetet val med en målbild framför sig. Kan finnas ett stänk av självdestruktivitet i detta.

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-48170127431495967192012-01-10T20:08:00.000+01:002012-01-10T20:10:01.409+01:00

Det år att lämna en borderline!!!

Peter Midasnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-69889611620667273942012-01-08T08:37:00.002+01:002012-01-08T08:51:35.292+01:00

Vetenskapsradion hade ett intressant inslag för en vecka sedan. Det handlade om bakteriers inverkan på hjärnans utveckling i fosterstadiet. Man menande sig ha bevis för att brist på vissa bakterier i fosterstadiet hämmade en del sociala utvecklingar som senare i livet påverkar beteendet. Dessutom skapas av denna brist en överproduktion av vissa hormoner som är vanliga hos ADHD-patienter och andra

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-38001050495558834152012-01-05T19:26:00.002+01:002012-01-05T19:30:21.126+01:00

Kan rekommendera Östra stations tankesmedja Tankesmedjan har eldat i ässjan!

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-39448052919721249932012-01-05T08:07:00.002+01:002012-01-05T08:22:00.227+01:00

Följande lilla aforism fick jag av mina vuxna barns mor för något år sedan. Den handlar verkligen om mänskliga möten och hur dessa kan påverka oss i olika riktningar: Scenen är följande: Dörrklockan ljuder... Ding Dong. Dörren öppnas: Hej! Länge sedan, stör jag? - Du inte bara stör, du förändrar hela min världsbild, välkommen!Lite så behöver det mänskliga mötet prägla vardagen, att vi faktiskt

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-85595643038105045902011-12-31T09:43:00.002+01:002011-12-31T09:56:03.389+01:00

Borderlinepersoner råkar ofta in i rättsprocesser om vårdnadsfrågor, ekonomi och annat. Dom blir ofta rättshaverister med en massa problem som dom skapat själva. Eller är det systemets rigiditet som skapar problemen, normen som inte passar på alla? Problemet är att borderline har en annan världsbild och att dom faktiskt inte förstår att dom gör fel. Dom passar bara inte in i rättssystemet, har

Peter Midasnoreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-38439757091468442632011-12-28T08:44:00.002+01:002011-12-28T08:58:09.237+01:00

Frågan är berättigad, men finns det ett enkelt svar. Vad är det som gör det så förtvivlat svårt att bryta totalt? För det första så har borderlinepersoner an annan livsinställning, man ser på världen från ett annat torn än vi andra gör. Det är spännande och väldigt utmanande. När relationen brister, för det gör de rätt ofta på grund av missförstånd och de olika utsiktspunkterna, blir läget

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-7374261614905184882011-12-26T22:32:00.004+01:002011-12-27T08:51:49.783+01:00

Jag har ingen aning om det är en typisk borderline-egenskap som jag tänker beskriva. Men det kan finnas en koppling till en egenskap som borderline har, nämligen den välutvecklade manipulativa ådran. När en borderline hamnar i konflikt så kommer förmågan att manipulera fram direkt och den används flitigt så länge man har något att vinna. T ex i vårdnadsfrågor då det första offret i kriget om

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-75514258258291674392011-11-19T17:51:00.005+01:002011-11-20T22:16:16.007+01:00

Många anhöriga till borderline hamnar i konflikter som är svåra att förutsäga. Det har delvis med det svart-vita tänkandet att göra, dvs att man som anhörig kan vara toppen ett ögonblick för att i nästa andetag vara en total idiot och katastrof. Många som skriver till mig och som är anhöriga hamnar i situationer som är ohållbara men polisanmälningar, vårdnadstvister, förtal och stalking. Polisen

Peter Midasnoreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-16529685931611671072011-11-17T21:08:00.002+01:002011-11-17T21:09:41.122+01:00

Hating me is a fulltime fucking job. But if I quit I have nothing.

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-87774397349291732532011-10-31T11:11:00.000+01:002011-10-31T11:12:36.831+01:00

Att vara borderline är ett helvete, det vet alla som har erfarenhet av närhet med en borderline. Att vara anhörig kan vara lika djävligt, man utsätts hela tiden för en enorm stress och smärta vare sig man är partner eller barn. En fråga som jag ibland får via mail är om man som partner, ex-make/maka kan begära enskild vårdnad om gemensamma barn. Borderline kommer ofta tillsammans med bipolär

Peter Midasnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-9661405538065439052011-09-23T10:14:00.003+02:002011-09-23T10:21:53.548+02:00

Många har problem att ryta upp med sin borderlinepartner. Det är en mix av saknad, kärlek och rädsla för att det skall gå snett för partnern som gör detta. Länk: Att göra slut

Peter Midasnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-68296228632939385992011-09-09T16:39:00.002+02:002011-09-09T16:50:51.499+02:00

Eftersom vissa människor, däribland borderline, har svårt med sanningen och med sina relationer till omvärlden, så är förtal ett manipulativt vapen som många använder. OBS!; Jag har ingen som helst indikation på att borderline förtalar mer än andra! Men hur möter vi det när det sker? Tar upp en diskussion och talar om det olämpliga? Nja, kanske inte så lätt, för en borderline har sällan fel,

Peter Midasnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-62739926577299910362011-09-04T08:04:00.004+02:002011-09-09T09:57:23.445+02:00

Skall man tala om för sin anhöriga att han/hon är borderline? Det kan finnas fördelar, men också stora nackdelar. En person jag känner hade fått diagnosen, men den lindrades lite av psykologen som sa: Kanske inte, men det spelar ingen roll, du har en beteendestörning. Varför kan det vara dumt att berätta? Jo, en person med störning lätt frestas att gömma sig bakom en diagnos. Såklart jag inte

Peter Midasnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-39618790713709057542011-07-30T23:57:00.002+02:002011-07-31T00:06:11.160+02:00

Jag får ofta mail från personer som blivit utnyttjade ekonomiskt av borderlinepersoner. Jag har inte en aaaning om om det är vanligare med ekonomisk vinning som kriterium för en lyckad relation för en borderline. Kanske!!! Jag minns själv hur jag bjudit min kvinna och hennes två barn till Kykladerna i Grekland. Enligt rapport från en gemensam bekant hade man frågat: Hur var resan då? Jo, toppen,

Peter Midasnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-62738406329889207772011-07-28T16:45:00.002+02:002011-07-28T16:55:20.861+02:00

Vad är kärlekens motsats? Enligt boken Kärlekens insikt är det inte hat, utan rädsla. Vad påverkar det oss som är anhöriga till människor med borderline personlighetsstörning? Jo, det gör det alldeles för svårt att lämna en borderline åt sitt öde. Vi kan inte bara släppa utan är fast som för att vi måste få reda ut vår rädsla. Vad är vi rädda för? Kanske för att bli fast i spindelns garn och för

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-62930165745301172412011-07-27T11:31:00.003+02:002011-07-27T14:36:55.460+02:00

..... från dag till dag, från timme till timme eller ens från andetag till andetag om man lever i en relation eller inte. Terrorn består hos vissa borderline att dom hela tiden avvecklar relationen, för att en timme senare ringa och säga: "Hej älskling, jag ville bara höra din röst!" Signalen om att du har ett SMS skapar direkt fjärilar i magen, är det ett kärleksbrev eller "Jag vill inte att du

Peter Midasnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-25623431066383465882011-07-24T21:54:00.004+02:002011-07-24T22:25:04.538+02:00

Egentligen är symptomerna på personlighetsstörning viktigare än diagnosen. Åtminstone för oss som är eller varit anhöriga till en person med borderline. Verkligheten är mycket mera komplicerad för oss än en beskrivande diagnos, vi vill ha en metod att möta så att vi kan hjälpa de nära som behöver vårt stöd. Det är aldrig självklart hur man skall bete sig och någon manual, "Hur man möter en

Peter Midasnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-76025808199312637462011-07-21T10:28:00.005+02:002011-07-24T19:10:25.245+02:00

Att avsluta en relation med en borderline är som vi sett tidigare i inlägg och kommentarer mycket svårt. Ett genomgående tema är dock att man som partner eller anhörig blivit manipulerad, misshandlad, lurad, bedragen etc etc och inte förstår varför. Själva partnern kanske man helt enkelt inte bryr sig om, men vetskapen om vad som gick snett kan vara det man vill ha. OK, jag körde i diket, vad

Peter Midasnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-80835733189711890922011-07-18T22:24:00.002+02:002011-07-18T22:31:23.627+02:00

Det finns ingenting som tyder på att personer med borderline utnyttjar andra för egen ekonomisk vinning. Däremot hamnar dom ofta i ekonomiska problem eftersom en av karatärerna är att de har svårt att hålla i pengar. Någonstans måste man täcka upp för den usla planeringen och då får vänner och familj ställa upp. Det är inte ovanligt att man är skyldig några 100 kkr när man egentligen skulle ha

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-4776645590553980422011-07-18T11:44:00.002+02:002011-07-18T12:00:52.422+02:00

Ofta får jag från läsare på midas.2@hotmail.com där man undrar om syskon, partner, mamma eller kompis är borderline. Det har jag inte en aaaning om, man kan inte på andras beskrivningar göra en utsaga. Dessutom handlar min blogg om hur det är att vara anhörig, inte om själva borderlinepersonen. Jag vill skapa verktyg och ge praktiska råd, men det spelar inte någon roll om det gäller borderline

Peter Midasnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-6974961096866614562011-06-26T18:34:00.005+02:002011-06-26T18:50:41.332+02:00

Alla med diagnosen borderline är olika. En sak som är erkänt besvärlig med borderline är att man ofta inte har en aning om stämningsläget. Jag har själv många erfarenheter av detta. Man vet inte från andetag till andetag om man fortfarande är i en parrelation eller inte. "Peter, vi måste prata om vår relation!" Vi var ute och seglade en enda gång. Planerna var egentligen att vi skulle dra ut ett

Peter Midasnoreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-42614523240289770962011-06-13T11:57:00.003+02:002011-06-13T12:12:53.405+02:00

Det verkar totalt omöjligt att på riktigt lämna en relation med en borderlinekvinna. Detta bekräftas av många mail och kontakter jag fått via min blogg. Vad säger det om oss anhöriga? Jo, att vi blir förhäxade, fast och obotligt korkade när vi hittar en kvinna som är värd att verkligen älska! Vad är gemensamt med oss tokskallar? Jo, en sak har vi gemensamt, vi har krav på dynamik och action hos

Peter Midasnoreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-30728934423684648312011-05-29T15:23:00.003+02:002011-05-29T15:38:31.604+02:00

Den här texten var egentligen avsedd för en annan blogg, men den blev lite mera seriös än ja tänkt mig!"Det är svårt att upptäcka att man blivit utnyttjad, eller att bli beskylld för att utnyttja någon. Balansen mellan parterna i en relation kan vara svår att förstå. Man vill ju inte tro annat än att den man bjuder på bio, restaurang, resor etc har ärliga avsikter. En intressant artikel bifogas

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-24936074919230597022011-05-29T10:47:00.004+02:002011-05-29T11:02:06.391+02:00

De senaste inläggen och kommentarerna har handlat om barnen som anhöriga. Jag känner att detta är en extremt viktig grupp som behöver ha extra stöd, men som inte får det. Hur skall samhället eller snarare vården ta sig an de barn som far psykiskt illa av att bli manipulerade av sina föräldrar? Långt ifrån alla barn till borderlinepatienter har skapat problem för sina barn. Ofta är föräldrarna

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-30633900656514403192011-05-28T11:40:00.002+02:002011-05-28T11:56:41.316+02:00

Personer med instabil emotionell personlighetsstörning, dvs borderline, har som ett par allvarliga kriterier för diagnosen just de tre begreppen i rubriken. Det är jättejobbigt för de anhöriga som hela tiden kläms mellan de personer som patienten utsätter för manipulation och paranoia. En viktig del i sättet att möta patientens manipulation är att se till att eventuella barn helt hålls utanför

Peter Midasnoreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-58326579733869246292011-04-10T07:21:00.004+02:002011-04-10T07:45:12.324+02:00

Många människor har svårt att gå vidare i en ny relation efter att ha avslutat ett jobbigt förhållande. Ofta beror det på att t ex mannen säger till sig själv:*Kvinnor manipulerar*Kvinnor ljuger*Kvinnor hotar*Kvinnor är psykiskt våldsammaetc etcAllt detta fungerar som filter och hinder för en ny relation eftersom mannen har dessa postulat ständigt klingande i huvudet. Det gör inte at nya

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-20995393721370678272011-04-09T22:56:00.002+02:002011-04-09T23:01:19.800+02:00

Är det ett särskilt problem med borderline och skulder. Jag vet verkligen inte, men mina egna erfarenheter som är intensiva från ett par personer, visar lite åt det hållet. Fast givetvis inte någon statistisk säkerhet!!! Min egen erfarenhets ljuva källa, Fröken X är skyldig mig ca 38 kkr och det finns skuldebrev på varenda krona. Idag har jag skickat in ansökning om betalningsföreläggande och

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-3117432902977833342011-04-06T17:43:00.003+02:002011-04-06T17:45:45.112+02:00

Det vore intressant att höra om det finns några där ute som har synpunkter på värdemönster för borderline. Har man andra värderingar, annan inställning till etik, moral och samhälle? Kommentera och beskriv vad du tror/känner....

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-58748013113858996812011-04-05T22:31:00.002+02:002011-04-05T22:42:19.387+02:00

Svaret är nog att man sällan vet. det känns OK, men att den som är borderline inte vet det själv kan komplicera rollen för oss anhöriga. Hon säger att hon mår bra. Nästa kontakt tre timmar senare är allt botten. Två timmar senare: Jo det är bättre nu.... I hate you don´t leave me, är titeln på en mycket bra bok som handlar om detta. Att man inte skall ta för givet att hjärtat och hjärnan

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-67199553918831404552011-03-22T17:02:00.005+01:002011-03-22T17:22:14.424+01:00

I DN häromdagen fanns det en artikel, en ledare om att slå tillbaka. Verkligen tänkvärt, inte minst ur genusperspektiv. Klarsynt skrivet men säkert inte PC, vilket hedrar skribenten.http://www.dn.se/ledare/signerat/slass-for-livetDå undrar jag följande: Gäller det bara fysisk misshandel? Har man skyldighet mot sig själv att försvara sig mot psykisk misshandel och hur gör man det? Får man klappa

Peter Midasnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-33065859478926393442011-03-20T15:27:00.005+01:002011-03-20T15:36:56.073+01:00

Denna konversation har jag fått från en läsare.... Riktigt typisk. Läs och begrunda, hur möter man detta???Telefonkontakt mellan en kvinna H och hennes särbo, P.P: Kan du handla på systemet imorgon, tänkte om vi skulle ha vin till maten?H: Nej jag kan inte lova det för just på fredagar kan jag kanske vara tvungen att jobba över och då blir det så fel om jag har lovat nåt jag inte kan hålla om

Peter Midasnoreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-41173453245807990322011-03-10T20:05:00.003+01:002011-03-10T20:17:36.832+01:00

För de som är anhöriga till en person som är borderline kan livet vara en berg- och dalbana. Inte lika mycket som för den som själv är borderline, för det är enormt jobbigt. Instabiliteten innebär snabba och häftiga svängningar mellan kärlek och hat, mellan hopp och förtvivlan mellan trygghet och panik. Ofta vet den som är borderline inte varför det är så eller vad som praktiskt utlöser

Peter Midasnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-36924038553083276042011-03-03T21:49:00.003+01:002011-03-03T22:01:56.574+01:00

Att det förekommer manipulation och övertalning är naturligt i alla förhållanden. När det går över i psykisk misshandel har det gått för långt! När manipulation inte längre fungerar kommer ofta hoten från den som är borderline. Jag vill inte alls åka till London, jag vill åka till Berlin, men åk du då kan jag roa mig här hemma i stället. Gå på Engelen, det lär vara ett bra raggställe. Jag vill

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-68265458643739650622011-03-03T20:17:00.002+01:002011-03-03T20:39:41.697+01:00

Väldigt många relationer knakar av olika skäl. Ibland finns det ingenting reellt att peka på, ibland finns symptom på personlighetsstörningar. Som anhörig vet man givetvis inte var i processen man befinner sig, framför allt inte om man inte känner till borderline som fenomen. Man blir helt konfys och totalt manipulerad om man träffar på just en sådan partner med dessa egenskaper. Först efter ett

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-81420208672805542122011-02-27T13:22:00.003+01:002011-02-27T13:37:10.397+01:00

Fördomarna mot psykisk ohälsa är enorma. Den som avviker det minsta från "normen" blir av olika skäl betraktade som sjuka. Det kan vara så att det är de "normala" som hindrar evolutionen till aktivare intellekt. Varför betraktas ADHD som en sjukdom? Jo för att den gör att man avviker från samhällsmönstret. Eller är det tvärtom? Att samhällsmönstret är konstruerat för en typ av människa som finns

Peter Midasnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-78409675635158756142011-02-26T20:02:00.001+01:002011-02-26T20:04:25.424+01:00

En man och hustru levde vid floden i fattigdom. De arbetade hårt men kunde aldrig få ett bättre liv. dom älskade varandra mycket. Kvinnan var smal och vacker och hade stort mod. En dag kom en mycket rik man som hade en mycket stor och fin båt och fick syn på kvinnan. Han skickade gåvor till henne, smycken, kläder, doftande parfym och sa att han vill gifta sig med henne. Kvinnan älskade sin man

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-37920693755596418142011-02-24T13:04:00.002+01:002011-02-24T13:23:28.431+01:00

Som ett led i en separation kan olika uppfattningar ta väldigt olika uttryck. Den ångest som en borderline känner för en verklig eller inbillad separation kan bli väldigt besvärlig för anhöriga. Ett färskt exempel visar vad som kan hända, ett typfall som många har mailat till mig med liknande erfarenheter.En relation med en borderline spricker, vi antar att det är kvinnan som är borderline i

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-52345144960609210032011-02-20T10:48:00.003+01:002011-02-20T11:02:51.862+01:00

Frågan väcks av att väldigt många mail kommer till midas.2@hotmail.com om just detta. Man upplever som anhörig att en borderline alltid får sin vilja igenom. Att alla andras åsikter kommer i andra hand, eller helt negligeras. Vad beror i så fall detta på? Kanske är det så att vi som anhöriga tvingas gå på tå för våra borderline och att vi vet vad som väntar om vi INTE ger efter. Långt ifrån alla

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-24764430208081412282011-02-14T21:24:00.003+01:002011-02-14T21:29:56.153+01:00

Här kommer en länk till min andra blogg, Tre Pojkar. Lite mera på skoj, men ett viktigt ämne. Hur väljer vi våra livspartners? Är slumpen ingen tillfällighet? För ofta är det slumpen som gör att man hamnar på just det tåget eller i den butiken där man träffar någon. Detta inlägg pekar på det knepiga resonemangsäktenskapets vedermödor i beslutsprocessen.Klicka här nedan ATT VÄLJA MODELL

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-22878420806302888022011-02-12T20:30:00.002+01:002011-02-13T10:21:16.873+01:00

Väldigt många med borderline har antidepressiva mediciner som Citalopram, Cipramil, Zoloft ellr liknande. De hjälper uppenbarligen mycket bra, men det finns bieffekter. en av dom är en viss slöhet och lättja. Man blir ibland trött och man förlorar sexlusten. Det tar ett par veckor att tagga ner och ställa ut medicinen. Många får huvudvärk, lite yrsel etc. Man skall trappa ner försiktigt under ett

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-66924349228107489062011-02-03T16:16:00.002+01:002011-02-03T16:28:16.214+01:00

Det är inte självklart att en person med borderline har mera konflikter än andra. Ofta får dom dock större konsekvenser, både för dom själva och för omgivningen. Det kan gälla ett förfluget ord, ett tonläge som bara lyssnaren känner, eller en handling som är stundens ingivelse. Resultatet kan bli en total konfrontation, se mitt tidigare inlägg om ett fiktivt referat nedan! Varför går det så ofta

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-11470085985848548102011-01-29T17:07:00.004+01:002011-01-31T15:46:44.984+01:00

Här kommer en text som jag skrev i mars 2008. Jag hade "paus" från min kvinna och funderade på hur det skulle varit om hon bodde hos mig med sina barn. Historien är fiktiv, men vi har haft otaliga liknande "samtal". Så, funderar du på din relation med en borderline, eller är du själv borderline.... om du känner igen dig är det röd varningsflagga! 2008-03-16Tänk om... Fröken M bott med mig här

Peter Midasnoreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-26321720795720698952011-01-24T11:13:00.003+01:002011-01-24T11:25:18.626+01:00

Hm.... Det sitter ihop på flera vis. För det första kan man ana att det finns ett samband mellan kvinnor som blivit utsatta för övergrepp som barn och borderline. Flera studier visar att det är en mycket stor överrepresentation. Detta kan t ex kombineras med att man i vuxen ålder inte har några som helst minnen från tiden för t ex 6 års ålder. Förträngning är ett utmärkt sätt att bli av med

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-55454788120917211182011-01-01T21:18:00.002+01:002011-01-01T21:31:54.009+01:00

Hur kan man hantera sin ångest som anhörig när det gäller en borderline som man älskar. Det känns ibland hopplöst att lösa de relationsproblem som vi skapar tillsammans med vår borderlineanhöriga. För vi som är medberoende är verkligen en faktor i detta, det måste vi inse. Vi blir extremt lyhörda för stämningar och triggar på små signaler. Ju längre relationen pågår desto lägre toleranströskel

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-69772911515220666532011-01-01T17:57:00.003+01:002011-01-01T18:14:13.998+01:00

.... är ovissheten. Att aldrig veta från dag till dag hur känsloläget är, att ständigt leva med en rädsla att det skall paja ur igen. Jag får så många mail till mig som beskriver detta i detalj, att "Just nu funkar det bra, men jag vet att helvetet kommer att braka loss igen". Det är naturligtvis inte hälsosamt att leva med detta, man blir själv väldigt vaken för minsta lilla signal som direkt

Peter Midasnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-79168901114026253062010-12-27T09:26:00.005+01:002010-12-27T09:33:52.646+01:00

Många har samma erfarenheter som anhörig till en borderline. En del kan formulera sig medan andra genom relationen tagits från allt initiativ och reducerats till en mähä, eller ett kålhuvud. Jag vill inte vara så kategorisk som de som skrivit på sidan jag länkar till, men det är intressant att se vad som rör sig hos anhöriga. Klicka på rubriken till detta inlägg så kommer du till sidan.

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-83922622346901647962010-12-24T06:47:00.002+01:002010-12-24T07:01:15.758+01:00

I princip kan man säga att det finns ett par varianter av borderline som påverkar självskadebeteenden. Utåtagerande och inåtagerande. Den som är utåtagerande visar i ord och handling att något inte är bra, att ångesten finns där hela tiden och att man kommunicerar ut någon form av budskap. den inåtagerande verkar inte på ytan utan fokuserar all sin ångest inåt på sig själv, klandrar sig själv och

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-24914005577416591742010-12-11T22:07:00.002+01:002010-12-11T22:12:02.484+01:00

När exxet och jag var på separationsvägen fick vi rådet av en terapeut att gå på en romantisk middag tillsammans. Ok, den råd lyder är vis, vi gjorde oss vackra och glada i hågen körde jag ca 136,8 meter innan vi kom till huvudvägen. Då säger damen, kör rakt över till återvinningsstationen, jag har hela skuffen full med plast och papper. Mmmmm, vilken lysande idé att börja en romantisk afton på

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-52908820278232513322010-12-02T23:17:00.001+01:002010-12-02T23:19:30.298+01:00

Här kommer en länk till en kille som verkligen sticker ut hakan!! Tyvärr har han delvis rätt...http://www.borderline.nu/nuke/modules.php?name=News&file=article&sid=133

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-66682081717911677872010-12-02T21:28:00.002+01:002010-12-02T21:47:28.005+01:00

Eller BPS som det ofta betecknas, är ett jobbigt tillstånd för den som hamnar där. Otrolit frustrerande att vara delvis socialt handikappad i relation till andra människor. Som Don Miguels Ruiz beskriver att man är ensam i sitt slag. Han menar att det inte spelar någon roll alls vad man är ensam om, utan det är fenomenet ensam. Borderline syns inte utanpå och det kan ta lång tid innan man

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-41144857215721070022010-11-28T00:02:00.002+01:002010-11-28T00:14:36.673+01:00

Den som är borderline påverkar sin omgivning väldigt mycket. Ofta är det genom beskyllningar, anklagelser, påhopp och orättvisa omdömen. Många ger bara upp och bara ignorerar men får sin energi bestulen. På lång sikt är det inte hållbart om man inte har tekniker att möta problemen. Det finns inga genvägar och det kanske inte finns vägar alls. Jag tycker bara så synd om dom som verkligen inte kan

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-1588516522775449742010-11-24T16:48:00.004+01:002010-11-24T17:53:29.146+01:00

Som anhörig till en person med borderline måste man utveckla tekniker för att inte bli totalt kvävd och mosad av alla infall. Det låter hemskt men man måste faktiskt ha en skyddsutrustning som kan ta emot de värsta smällarna, heltäckande över hela själen och hjärtat. Vad kan man göra då för att inte bli skadad?1. Ta ingenting personligt. Påhoppen och ilskan kommer av andra saker som utlöser

Peter Midasnoreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-90888557564415728942010-11-22T22:09:00.002+01:002010-11-22T22:15:19.917+01:00

Nästa fråga är: Kan en relation per definition överhuvud taget vara perfekt. Är den då inte en blåkopia av sig själv med två klonade individer som båda är Narcissus? Alla relationer innehåller spänningar så att man utvecklas av varandra eller i alla fall får intryck av varandra. Nästa fråga är: Är det ens önskvärt med en perfekt relation? Kanske, kanske inte. Vill man leva ett lättuggat liv utan

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-90378389317089790162010-11-22T17:23:00.002+01:002010-11-22T17:31:48.383+01:00

Det är nog en speciell sorts män som dras till skadeskjutna kvinnor. Med skadeskjutna menar jag där livet gått hårt fram med en taskig barndom, alkoholism, splittrade familjer och social otrygghet. Ofta kommer man i ett stadium av borderline som är ett tillstånd, inte en sjukdom. Men varför dras vissa män till dessa kvinnor? Är det en vårdande ambition som gör att vi vill vara med, eller klara

Peter Midasnoreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-46871828467768678902010-11-20T19:06:00.003+01:002010-11-20T19:20:02.585+01:00

Under åren har det blivit en massa inlägg här på Mänskliga möten. det började som ett experiment med bloggen som medium och har nu vuxit till en av de mest besökta bloggarna om borderline i Sverige. Grattis!Varje gång man väljer, väljer man bort. På radio ikväll intervjuades en spårvagnsförare från Göteborg. Han sa många kloka saker, varav en var att livet är som ett spårvägsnät. Man växlar in på

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-82145158413186076462010-11-20T09:49:00.002+01:002010-11-20T10:00:31.058+01:00

Provokativ fråga.... Hur står den som är borderline ut med sig själv? Det är en minst lika viktig fråga. Kaos internt är nog standardläge, livet hakar upp sig och ingenting går som man vill. Strul på jobbet, usla relationer, uppbrott, sårad självkänsla, dålig ekonomi och ångest, depression och ensamhet. Många borderline har ingen vänkrets för att vännerna tröttnar på dom. Dom står inte ut med att

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-83202885907305851902010-11-18T21:49:00.003+01:002010-11-18T22:05:30.453+01:00

En person med borderline har en tendens att fara upp och ner i humöret och i sina relationer. Man vet sällan när man kommer hem hur läget är, får man en kram eller en ilsken blick. Man får som anhörig ångest varje gång man kommer hem. Det är inte ovanligt att man skaffar sig ärenden för att slippa komma hem till ovissheten. Den struktur som borderline ger till oss anhöriga kan vara fruktansvärt

Peter Midasnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-23873432125851505822010-11-16T00:02:00.003+01:002010-11-16T10:21:33.632+01:00

En av de svåraste sakerna med att vara anhörig till en person med borderline, framför allt en kärleksrelation, är att den när som helst, utan förvarning kan haverera, åtminstone tillfälligt. Man kan få de mest underliga reaktioner på ingenting. Vad är då viktigt för oss anhöriga? * var lugn, tro inte att det är allvar när hon är taskig, det ligger troligen något annat bakom som du inte har pejl

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-70844155075766555152010-11-14T18:35:00.002+01:002010-11-14T18:39:36.238+01:00

Här ett inlägg på min andra blogg, Tre pojkar. Passar utmärkt på Mänskliga möten

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-19305608675013819002010-11-14T08:40:00.002+01:002010-11-14T08:55:35.493+01:00

Kanske finns det ett samband mellan curlingföräldrars missriktade dalt med sina barn och borderline. Inte ett direkt samband men väl en ångest som många borderline har, nämligen separationsångest. Dom vill inte riskera att bli "lämnade" av sina barn, därför köper dom sina barns gunst genom att köpa saker, passa upp och allmänt curlande. Detta skapar i vissa lägen förakt för föräldrarna och är

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-84750193654648702082010-11-12T22:37:00.002+01:002010-11-12T22:48:31.752+01:00

Det är en utmaning att skriva under denna titel eftersom man kan utgå från att en del ilskna mail kommer till brevlådan. Först vill jag säga att det finns en diskrepans mellan tro och tillit. Man kan alltid tro på något, upp eller ner. Man kan också vara övertygad om något mera intuitivt. Men tillit, det måste förtjänas. Har man inte förtroende så kan man inte kommendera fram tillit. Däri ligger

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-222459971884301602010-10-29T09:52:00.003+02:002010-10-29T09:57:59.284+02:00

Denna text har jag klippt ur en kommentar på mänskliga möten, alltså denna blogg. Den är stark och kärleksfull och jag vill att så många som möjligt skall läsa den. Den är ett koncentrat av känslor från en syster till en älskad storebror. "Jag har börjat försöka att inte tänka på det för ofta, jag vill verkligen inte tro att det är sant. Vi växte upp ihop. Du är en storebror jag sett upp till,

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-83442166833027156752010-10-27T16:06:00.003+02:002010-10-27T16:29:50.159+02:00

De flesta människor har en slags censur för sina egna beteenden. Det är av rent sociala skäl som vi har dessa funktioner, dels för att motverka ödesdigra impulsbeteenden, dels för att skapa sociala mönster som är själva grunden till vårt samhälle. Vissa människor har ett mindre effektivt kontrollsystem som alltså inte bromsar dem i diverse handlingar och uttryck. Touretts syndrom kan vara en

Peter Midasnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-1866963499683422992010-09-09T09:15:00.003+02:002010-09-09T09:25:05.968+02:00

Det skrivs ibland att personer med borderline har lägre arbetsförmåga än övriga medborgare. Jag tror inte på det alls. Jag tror att det skulle kunna finnas ett annat samband, nämligen att personer som aldrig riktigt kommit in i arbetslivet har en underliggande anledning, trauma i barndomen, knepiga sociala relationer eller annat och att detta i sin tur också kan ge en grogrund för borderline. Det

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-78498994285291434692010-09-08T17:03:00.003+02:002010-09-08T17:22:18.567+02:00

Frågan är retorisk och svaret kommer att reta många. Det är faktiskt både vi anhöriga och borderlinern som bestämmer. Anhöriga kan inte avsäga sitt ansvar när en borderline gör dumma saker. Man måste våga säga ifrån. Till exempel så finns det människor, borderline eller inte, som har svårt att hålla i pengar. Försöker köpa en TV på avbetalning men får nej av banken. Du har för mycket

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-51496203328215842882010-08-19T14:16:00.002+02:002010-08-19T14:28:27.957+02:00

Något av det jävligaste med att vara anhörig till en borderline är att man ALDRIG vet hur relationen ser ut, kommer jag hem till en ragata eller till en spinnande katt? Jag fick ett mail från USA som handlade om hur vi möter detta. Det handlar inte om att vara tuff, sätta gränser, men väl om att förklara hur jävligt det är. Att det frestar på att åka hemifrån efter en sömnlös natt och efter en

Peter Midasnoreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-68817668598578375902010-08-18T16:48:00.003+02:002010-08-18T16:56:46.122+02:00

Anonym skrev på mitt förra inlägg att allt en Borderline tar i blir till skit. Lägg ner relationen.... En borderline kan inte ha en relation? Det låter förfärligt.... jag kan inte acceptera att något kan gå så totalt snett. Det är ju ett tillstånd, inte en sjukdom. Ett tillstånd bör man kunna ta sig ur! Det kan ju inte vara särskilt få som är borderline och som skapar sådan turbulens kring sina

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-5350439265944150812010-08-05T20:57:00.002+02:002010-08-05T21:06:18.366+02:00

Det är fasen så lätt att måla fan på väggen. Man känner på sig att det kommer att bli på ett visst sätt och som genom en självuppfyllande profetia blir det så. Trixet är att affirmera positivt. Som anhörig till en borderline är det näst intill omöjligt, man vet aldrig var man har sin anhöriga och inte vad som vänar när man kommer hem? Är hon skitsur och håller på att packa för att dra sin väg

Peter Midasnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-63140187641399225532010-08-03T18:47:00.002+02:002010-08-03T19:01:51.635+02:00

Borderline behöver inte vara ett problem. Det beror helt på det perspektiv man anlägger, dvs. är det ett problem för den som har borderline eller för omgivningen. När en dysfunktion blir så påtaglig att den hindrar klienten i sitt dagliga liv blir den ett problem, annars kanske det är något man kan leva med och faktiskt acceptera. Problemen börjar när man skapar problem för andra, t ex sina

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-52347831407282651912010-07-28T23:06:00.003+02:002010-07-28T23:11:34.179+02:00

En av mina läsare hörde av sig och påstod följande: Det finns bara ett enda sätt att leva tillsammans med en borderline. Total underkastelse i alla delar utan inskränkning. Man måste ge upp sitt eget jag och bli ett lydigt redskap för hennes minska vink och vilja. Försök inte göra motstånd, det är dömt att misslyckas och möts bara av hot och paranoida anklagelser. Vad tycks om den salvan? Jag vet

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-30460242831313117372010-07-22T23:04:00.003+02:002010-07-23T05:51:06.219+02:00

Ibland blir det för mycket..... Diskussioner som saknar vett och styrning, förberåelser och beskyllningar, rävspel och de små stegens tyranni. Till slut blir man som anhörig förintad och finns inte längre som komponent i världsbilden. Det är inte lätt att smälta samman två vuxna människor till en solid enhet som skall älska varandra i nöd och lust. Lust går väl an, men om man har tavlat sig

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-62895005616224747922010-06-29T15:39:00.002+02:002010-06-29T15:42:45.490+02:00

Fråd David Oliver i US: Se hans sida för att få en egen prenumeration, han är mycket klok och erfaren och du kan köpa information från honom!http://www.bipolarcentral.com/register3Earlier I met a fairly young woman whohad borderline personality disorder.She had a tactic to help her cope withdaily life that I think we could all use.She constantly was making decent, if not good, decisions.She

Peter Midasnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-16360532629783711132010-06-10T07:32:00.002+02:002010-06-10T07:47:19.748+02:00

Att som anhörig försöka samtala med en person med borderline kan vara förenat med vissa risker. Man riskerar hela tiden att bli vantolkad, påhoppad, förnedrad eller på annat sätt satt ur spel. Jag får så många mail om just detta och vet inte alltid hur jag skall svara. Jag har ju anhörigperspektivet som i sig kan vara besvärligt, men den som har det jobbigast är den som är borderline.Ibland

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-58964334176379183902010-04-03T10:43:00.002+02:002010-04-03T10:53:04.691+02:00

Jag får ofta frågan om jag tror att en person är borderline. Det kan man inte alls avgöra på andrahandsberättelser, kanske inte ens på några möten med personen. Eftersom borderline inte är en enda diagnos utan ett batteri av kombinationer av indikationer, så finns det för en amatör ingen möjlighet att komma med en åsikt. Däremot kan man ju ha en del erfarenhet som man känner igen i andras

Peter Midasnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-75957317655289883232010-04-02T13:49:00.002+02:002010-04-02T13:51:48.846+02:00

Jag fick en fråga häromdagen om vad man som borderline kan tänka på i relationen med sina anhöriga. Jag funderade en stund och svarade följande:Du som diagnosbärare kan göra livet enklare genom att skaffa dig verktyg för att möta din instabilitet. När du känner att det håller på att spåra ur så måste du stoppa upp och fråga dig vad det är som håller på att hända. Möt känslan men spela inte ut den

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-75891082094480956242010-03-24T21:33:00.003+01:002010-03-24T21:48:49.935+01:00

Man brukar hävda att borderlinepatienter är bra på att manipulera omgivningen. Man hittar i sin borderlinediagnos ett legitimt skäl att bete sig som man vill, ibland till anhörigas stora sorg. Att vara utsatt för manipulation är inte trevligt, man ser det som en förolämpning eftersom man lätt avslöjar manipulationen, trots att den som är borderline inte är medveten om den själv. Det skall bara

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-69068926687103625192010-03-23T16:46:00.002+01:002010-03-23T16:57:21.942+01:00

Det går inte att generalisera med ett svar på denna fråga. Alla borderline är olika, givetvis. Olika mysiga, olika oroliga, olika stabila, olika aggressiva, precis som alla andra som vi av något skäl inte kallar borderline. Man pratar så mycket om kampen mellan psykodynamist terapi och kognitiv beteendeterapi, KBT. Man får i KBT handfast regler att hålla sig till och lär sig att hantera sina

Peter Midasnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-86771145480671382362010-03-19T20:32:00.002+01:002010-03-19T20:40:37.529+01:00

Nja, det finns nog en viss överrepresentation av manipulation hos personer med BPS. Men frågan är om det verkligen beror på en vilja att manipulera. Det kan vara så att de är enormt inkännande och ser klarare på verkligheten. Deras bild av möjligheter kan vara helt annorlunda. Dom kan se en helt annan kartbild än andra. Frågan är om det då handlar om manipulation. Min uppfattning är att det inte

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-70599884700124650982010-03-18T21:47:00.002+01:002010-03-18T21:56:30.915+01:00

Personer med borderline kan vara otroligt krävande. Man kan helt enkelt inte svara upp till deras krav. Det kan gälla hur man pratar, vad dom får i julklapp, hur man skall bo eller vilken bil man MÅSTE ha. Du älskar din bil mer än du älskar mig, annars skulle du byta till en xxx som jag vill att vi har. Jag VILL bo i en stor villa på Djursholm. Men trädgården och huset får du ta hand om, jag kan

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-15093812107714223902010-03-15T21:31:00.002+01:002010-03-15T21:41:19.159+01:00

Nej, eftersom borderline inte är en sjukdom! Det är ett tillstånd som kan vara ganska permanent men som man också kan ta sig ur! Det är ingen klinisk fråga utan ett resultat av arv och miljö, inte minst det sociala arvet som kan ställa till det för många människors självuppfattning, självkänsla och tro på livet. Däremot kan man få hjälp att komma ur det tillstånd vi kalla borderline. KBT har ju

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-70637109914750951262010-02-04T09:31:00.003+01:002010-02-04T09:34:52.164+01:00

Läs vad denna kloka kvinna skriver. Initierat, utlämnande och engagerat. Detta är en kvinna som vill!!!!Borderline och jag

Peter Midasnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-48821684819391779962010-01-28T16:06:00.003+01:002010-01-28T16:23:35.930+01:00

Ett av de vanligaste problemen för anhöriga till borderline är att deras tolerans för upplevelser är mycket snäv. Ett felaktigt betonat ord, en gest eller hur du kör bil kan utlösa en kris. -Jag tycker inte om när du är sådär otrevlig och aggressiv!-Va? Jag är inte arg!-Jo, du är alldeles tyst och kör mycket häftigare än du brukar, erkänn att du är arg! -Nej, jag är tyst för att jag funderar

Peter Midasnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-48237172124523823072009-12-19T10:23:00.004+01:002009-12-19T10:29:18.767+01:00

Jag fick en fråga på mailen häromdagen om jag hade någon erfarenhet av att borderline får en kick av att be om hjälp och sätta andra i arbete. Jo, det har jag hört en del om, man närmar sig i vissa fall andra tillstånd i personlighet. Så här svarade jag:Borderline gränsar ibland til Histirionic Personality Disorder som är en slags narcissism. Det betyder att personen ifråga ser sig själv som

Peter Midasnoreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-89515582142212522762009-12-14T22:13:00.002+01:002009-12-14T22:20:49.628+01:00

Jag får många mail till min adress midas.2@hotmail.com De flesta är anhöriga till borderliner och har jättelika problem med detta. Alla de nio karaktäristiska dragen behöver inte vara jobbiga men ofta återkommer separationsångest, osäkerhet, beslutsvånda, dålig självkänsla, sv/v beteende, plötsliga humörsvängningar och annat som påverkar anhöriga mycket negativt. Jag brukar försöka besvara alla

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-82884049933230466422009-10-25T16:26:00.004+01:002009-10-25T21:16:15.877+01:00

Här kommer en översättning från engelska av ett utdrag ur en bok om beteendestörningar. En del är ganska bra! Se detta som en fortbildning av anhöriga, inte som ett verktyg för diagnos! Se också denna länk!Är din partner borderline? Du kanske inte vet hur du skall få veta, eller ännu värre, du kan börja tvivla på dig själv och tro att du är galen. Borderliners kämpar hårt för att förvränga vår

Peter Midasnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-6963842371915615642009-10-24T16:48:00.004+02:002009-10-24T17:33:52.411+02:00

Paranoida beteenden är vanliga hos borderlinepatienter. Jag skall försöka skapa en teori om varför det är på detta vis. Det är bara ett försök, men ändå just ett försök. Min teori är att det egentligen handlar om separationsångest att den är motorn till det paranoida. Den är i sin tur kopplad till ett stort kontrollbehov och frågan är vad som är drivkraften och vad som är resultatet i

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-32755623607077776292009-10-21T11:04:00.002+02:002009-10-21T11:13:07.115+02:00

Ja, det handlar inte om att bli frisk eftersom man som borderline inte är sjuk, utan befinner sig i ett temporärt tillstånd. Då har jag ju redan svarat.... jo, de flesta blir av med sitt tillstånd och mår så småningom mycket bättre, men det är ett tungt arbete ibland. Anhöriga, vilket denna blogg handlar mest om, måste vara med och hjälpa till på olika sätt. Kärlek, kärlek och empati måste finnas

Peter Midasnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-71687451563777162362009-10-16T20:58:00.002+02:002009-10-16T21:07:25.238+02:00

Som anhörig till en person med borderline måste man lära sig mycket för att förstå. Man vill ju så gärna förstå och kunna fortsätta att verkligen reservationslöst älska sin nära och kära. De t enda man egentligen vill är ju att vara nära och ta till sig. Men det går inte alltid för ibland är man toppen, ibland är man inte värd ett vitten. I det läget är det svårt att älska - men kärleken är stark

Peter Midasnoreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-14359515851735201392009-10-13T18:23:00.001+02:002009-10-13T18:30:35.669+02:00

Borderline betraktas inte som en sjukdom. Åtminstone inte av den professionella litteraturen där Clarence Crawfords verk, Psykiatri för 30 år sedan beskrev det som ett tillstånd, inte en sjukdom. Om det kan vara någon tröst så kan de allra flesta komma ur tillståndet, men det kräver att man använder de verktyg som är tillgängliga. Borderlineenheten i Stockholm har en utmärkt beskrivning här. Den

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-44079047232357315452009-10-12T21:04:00.003+02:002009-10-12T21:14:17.977+02:00

För de som är anhöriga till personer med Borderline kan det vara positivt att få en diagnos på den man har i sin närhet. Det är enklare att förstå och möta den vars problem man känner. Samtidigt kan en "klassificering" vara skadlig för relationen och man kan mötas av olika former av förklaringsgrader. Som anhörig kan man kanske fokusera för mycket på hur en person beter sig och tolkar in

Peter Midasnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-43825272446063975172009-10-10T09:51:00.004+02:002009-10-10T10:07:42.533+02:00

Många av de mail jag får till min inkorg på midas.2@hotmail.com kommer från förtvivlade män och kvinnor som förgäves försökt lämna sin partner med borderline. Det är paradoxala mekanismer bakom dessa relativt fruktlösa försök. Ett genomgående tema som jag har sett är att det inte handlar om borderline i sig självt, utan om de pendlingar som präglar en person med borderline. Ibland är dom "upp",

Peter Midasnoreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-36980268707467493972009-10-04T09:57:00.004+02:002009-10-04T10:19:26.625+02:00

Narcissisten anser att han/hon är världens mittpunkt eller att han har rätt att kräva total underkastelse av omgivningen, om det är riktigt illa. Mig veterligen finns det ingen koppling till borderline, men det skulle vara intressant att veta mera om detta. Så här skriver Wikipedia om detta.Under de år jag skrivit om personlighetsstörningar i allmänhet och borderline i synnerhet har jag lärt mig

Peter Midasnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-34483189951334613742009-10-01T19:21:00.002+02:002009-10-01T19:24:43.960+02:00

Ibland känns mina inlägg lite negativa. Som kompensation tar jag denna länk till min andra blogg som är lite gladare och lite mera på kul. Borderline är ju inte så underhållande precis, varken för anhöriga eller för den som är drabbad!Tre pojkar: Den vackraste dikten om kärlek

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-39155022097074977742009-09-27T19:05:00.002+02:002009-09-27T19:15:13.577+02:00

Att det inte är lätt att vara anhörig till en person med borderline vet de flesta som har egen erfarenhet. Det är dock en stilla sydvästlig bris om man jämför vilket helvete vissa som har borderline går igenom. Ständiga krascher, ständiga misslyckanden med relationer, pengar, skolor, vänner och allt som gör livet värt att leva. Är det då underligt att borderline är överrepresenterat i

Peter Midasnoreply@blogger.com25tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-46076717669023726932009-09-20T08:02:00.004+02:002009-09-20T08:17:46.951+02:00

I boken Fyra grundstenar för ett bättre liv, skriver Don Miguel Ruiz om fyra överenskommelser som man bör göra med sig själv. Dessa är Var sann i ditt tal, Tag ingenting personligt, Tag ingenting för givet, Gör alltid ditt bästa. Alla dessa kan direkt påverka oss i hur vi möter våra anhöriga med borderline. Att inte ta något för givet innebär att man inte skall utgå från att omgivningen uppfattar

Peter Midasnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5673774903445362111.post-33557579858572226772009-09-13T18:54:00.002+02:002009-09-13T19:03:04.432+02:00

En ofta förekommande fråga till min mail är: Hur skall jag kunna lämna min kvinna som är borderline. Jag kan inte svara på det eftersom det är ett lika stort mysterium för mig som för alla andra. Man utsätts för förnedring, vredesutbrott, lögner, förtal, paranoida påhopp och blir allmänt knäckt. Lika förbannat klarar man inte att en gång för alla göra upp med det förflutna som egentligen är lika

Peter Midasnoreply@blogger.com28